öh skrev precis sista meningen på min svenska uppsats som idag skulle handla om debattartiklar. Jag trodde jag skulle ha lätt för det, men helt ärligt talat. Det kan ha varit de svåraste jag någonsin gjort. När jag skriver i tidningen så lägger jag aldrig upp det så här. Alltså aldrig.
det känns inte som det kommer från hjärtat och det känns mest bara tillgjort. Men vad vet jag, jag är ingen utbildad journalist. Jag är bara en lite unge som har en stor blogg och fick skrivtalangen upptäckt av en stor tidning. lucky me 😉
nej men helt ärligt så var det riktigt skönt att känna sig klar. Jag har jobbat med den länge och det var verkligen jobbigt. Hade ingen brinnande känsla till att skriva och det var inte lätt att hitta någon informantion om ämnet heller. Mer orginasationer som kämpade för att jobba mot problemet. Men inte vad problemet hade skapat för konsekvenser.
Men nu är det över och jag är glad över att lägga det bakom mig. Nästa stora läxan är tyskan. Jag hade helt glömt bort den, men så skrevs det i chatten och jag fick lite panik. Men jag känner att det får va. Man få lov att glömma! Jag är inte heller mer än människa ju!
nu ska jag sova, och tagga helg. FÖR NI ANAR INTE VAD SOM VÄNTAR!!!
